Kära Hans-Christian Du var min allra bästa vän i det internationella fackliga arbetet. Med två stadiga fötter var du unikt förankrad i arbetarrörelsen - både den fackliga och politiska. Din omtanke och nyfikenhet gjorde att alla som träffade dig blev på gott humör. Och du bar Norges fana högt - det var inte alltid enkelt att jämföra Sverige-Norge med dig, särskilt inte i vinteridrott. Jag försökte ringa dig för att gratulera till att Norge tog nästan hälften av samtliga medaljer under skid-WM och prata igenom ett ITUC möte vi skulle haft på fredagen samma vecka som vi nåddes av det fruktansvärda beskedet. Det känns så orättvist, så overkligt att du inte finns med oss Hans-Christian - vi är många som saknar en kollega. Jag saknar också en nära vän! Vila i frid.

Karl-Petter Thorwaldsson